I början när jag idrottade så blev jag så gott som beroende av det endorfinutlopp jag fick av att löpträna & träna kampsport. Fick jag inte mitt dagliga tillskott av endorfiner mådde jag piss och fick ångest. Detta är en negativ följd av att träna när man mår direkt psykist dåligt. Löpningen ger da samma effekter som knark, vilket är en skön känsla, men inte bra i längden. Hemligheten bakom att faktiskt hålla isg till en normal träningsnivå är att inte löpträna just då man har ångest. Se på alkoholister, de dricker många gånger när de mår dåligt, och får sin berusande känsla. Försök istället att kämpa dig igenom ångesten, det är otroligt svårt. Jag vet hur det känns, ångest var innan jag fick medicin ett dagligt problem  för mig. Någonting jag gjorde var att gå ut och promenera, se en film, försöka ströläsa tidningar, (som inte kopplar till din ångest ;-) ), lyssna på klassisk musik, måla, spela på ett instrument om du har det. Detta var grejer som jag försökte att göra när jag mådde dåligt, men det är såklart personligt.

Tränar man för mycket så leder det till skador, som kan ta tid att reparera. Min första skada fick jag när jag tänat löpning i dryga ett år. Då fick jag benhinneinflammation, en smärta som kan liknas vid växtverk, men mycket värre. Jag fick inte löpträna på 6 veckor, vilket var ett hårt slag mot mig och mitt psyke. Efter detta började jag att träna kampsport, en idrott som inkluderar väldigt många skador. Jag kan än idag känna av vrickningar i leder eller sträckningar som jag fått.

Den värsta skadan jag fått genomgå sträcker sig över flera år. När jag tränade för mitt blåa bälte i Ju-jutsu hoppade min vänstra axel ur led. En obeskrivlig smärta som kan göra sig påmind än idag. Totalt har min axel hoppat 5 gånger, varav jag har dragit tillbaka den 2 gånger själv. Ironiskt nog var den senaste urledvridningen i samband med min och J:s förlovning, en natt att minnas.

Varje gång detta inträffat har det varit ett slag mot mitt då sköra psyke, mitt liv  låg ju i träningen. Tack vare löpningen kunde jag tycka om min kropp, men kunde jag inte träna så trodde jag att mina muskler skulle förtvina på en gång.

För att göra det enkelt, jag har fått återhjämta mig från följande skador:

• Benhinneinflammation
• 5 urledvridningar
• 1 axeloperation
• Otaliga överansträngningar i leder
• 2 stycken vingskapula på vardera skuldra.

 Men om du känner att allt ser mörkt ut pga av något sådant, se det som en övning. Man vet ju aldrig vad som händer nästa gång. ;-)

 Läs vidare för att följa självförtroenderesan, Auf Wiedersehen