Det har varit en tuff dag. 

Upp tidigt för att dra till plugget. Jag sitter verkligen som salig i bänken, absorberar lärarens ord som en riktig svamp. Idag fick vi nämligen höra det gamla egyptens skapeleberättese, helt otroligt logisk till varför Farao är Guden Ra:s son. :-)

Efter plugget drog jag och köpte flyttlådor, var ute och letade efter det igår också men åkte vilse i Solna. Ironsikt nog vaknade jag imorse och kom ihåg att det finns 2 ÖB i innerstan som har flyttlådor, och jag som drog ut ända till Järva. Jaja, det var väl en utflykt det också. 

Kunde ju inte låta bli att stanna vid biblioteket och låna några nya böcker. För er som inte känner  mig så ÄÄÄÄÄÄLSKAR jag böcker. Älskar att läsa nytt och lära mig. ;-) Så då lånade jag Koranen, en bol om Islam och en om den nordiska mytologin. (Nästa gång blir det väl något om Egypten. xD)

 

 

J gav mig världens uppgift till idag, eller ja, kanske inte såå stor, men stor för mig. Han hade köpt bläckfisk, och JAG skulle tillaga den. JAG!! WTF tänkte jag. HUR ska jag göra det, nasty..!! 

Men som den biking jag anser mig vara, ;-) så satte jag igång med det. Inte så trevligt kan jag påstå. Frooterade hälften av bläckgiskarna och stekte upp den andra hälften. Surprisingly, så blev det väldigt gott. Hemligheten för att inte få en gummiaktig bläckfisk är att banka ut den så att fibrerna spricker och steka den snabbt och hett. 

 

 

Någonting som jag måste dela med er andra träningsfreak,är hur man gör hemmagjorda proteinbars. Många fördelar med att göra eget ist för att köpa. 

 

1.Man kan kontrollera innehållet, reglera hur mycket protein man vill ha.

2.Inga onödiga tillsatser.

3.Billigare

 

Ska se om jag kan skriva ner receptet för mina specialare. .

 

Till sist drog jag till gymmet och körde en timme på löpbandet, svettigt värre. 

 

 

I början när jag idrottade så blev jag så gott som beroende av det endorfinutlopp jag fick av att löpträna & träna kampsport. Fick jag inte mitt dagliga tillskott av endorfiner mådde jag piss och fick ångest. Detta är en negativ följd av att träna när man mår direkt psykist dåligt. Löpningen ger da samma effekter som knark, vilket är en skön känsla, men inte bra i längden. Hemligheten bakom att faktiskt hålla isg till en normal träningsnivå är att inte löpträna just då man har ångest. Se på alkoholister, de dricker många gånger när de mår dåligt, och får sin berusande känsla. Försök istället att kämpa dig igenom ångesten, det är otroligt svårt. Jag vet hur det känns, ångest var innan jag fick medicin ett dagligt problem  för mig. Någonting jag gjorde var att gå ut och promenera, se en film, försöka ströläsa tidningar, (som inte kopplar till din ångest ;-) ), lyssna på klassisk musik, måla, spela på ett instrument om du har det. Detta var grejer som jag försökte att göra när jag mådde dåligt, men det är såklart personligt.

 

Tränar man för mycket så leder det till skador, som kan ta tid att reparera. Min första skada fick jag när jag tänat löpning i dryga ett år. Då fick jag benhinneinflammation, en smärta som kan liknas vid växtverk, men mycket värre. Jag fick inte löpträna på 6 veckor, vilket var ett hårt slag mot mig och mitt psyke. Efter detta började jag att träna kampsport, en idrott som inkluderar väldigt många skador. Jag kan än idag känna av vrickningar i leder eller sträckningar som jag fått.

Den värsta skadan jag fått genomgå sträcker sig över flera år. När jag tränade för mitt blåa bälte i Ju-jutsu hoppade min vänstra axel ur led. En obeskrivlig smärta som kan göra sig påmind än idag. Totalt har min axel hoppat 5 gånger, varav jag har dragit tillbaka den 2 gånger själv. Ironiskt nog var den senaste urledvridningen i samband med min och J:s förlovning, en natt att minnas.

Varje gång detta inträffat har det varit ett slag mot mitt då sköra psyke, mitt liv  låg ju i träningen. Tack vare löpningen kunde jag tycka om min kropp, men kunde jag inte träna så trodde jag att mina muskler skulle förtvina på en gång.

För att göra det enkelt, jag har fått återhjämta mig från följande skador:

• Benhinneinflammation
• 5 urledvridningar
• 1 axeloperation
• Otaliga överansträngningar i leder
• 2 stycken vingskapula på vardera skuldra.

 Men om du känner att allt ser mörkt ut pga av något sådant, se det som en övning. Man vet ju aldrig vad som händer nästa gång. ;-)

 Läs vidare för att följa självförtroenderesan, Auf Wiedersehen

 

 

Hej alla därute i bloggvärlden.

Hoppas att ni tyckte om mitt senaste inlägg om självförtroende och självkänsla. 

 

Har precis kommit hem ifrån mitt milpass och känner mig lagom trött. Nu väntar städ och lite annat pyssel här hemma.

Jag kom och tänka på det här med träning, hur jag egentligen kom igång, och hur mycket det har hjälpt mig under hela mitt liv. Fyskisk aktivitet är bevisat bra för det psykiska välmåendet och det är just det psykiska välmåendet som bidrar till vilket självförtroende och vilken självkänsla man har.

 

Hur kom jag då igång med min träning? Ja, personligen tycker jag att jag har en ganska lång träningsbakgrund. ;-)

Jag har alltid varit en mycket aktiv människa, även om jag inte sysslade med idrott som barn. (mer än ridning). Min ständigt aktiva personlighet fick istället sitt utlopp i konfrontationer på hemmaplan då jag var väldigt provocerande, jag fick på något sätt utlopp för mer energi genom att bråka hemma. 

 

Så varför löpning?? Ja det hela grundade sig i att jag inte hade/har råd att träna på gym, men jag vill ju fortfarande vara fit. ;-) Men annars finns det övervägande positiva faktorer som gör att jag väljer löpning.

 

• Billigt.
• Bästa träningen för kroppen.
• Frisk luft.
• D-vitamin.
• Smidighet & styrka.
• Starka ben, snygga ben. 
• Bättre koordinationsförmåga.
• Bra för psyket.
• Ökade mentala resurser.

 

Jag kommer ihåg min träningsstart som om den var igår. Jag har hört många gnälla över hur jobbigt det är att komma igång, och JA det är jobbigt att komma igång. Jag var 13 år och satt på mattelektion, jag har alltid haft svårt för siffror så jag hängde inte med. Istället satt jag och tittade ut på fotbollsplanen och tanken att "Varför tränar jag inte?" dök upp i mitt huvud. "Jag måste ju idrotta med någonting." Jag ska erkänna att grunden i att jag började träna var min rädsla över att gå upp i vikt. Jag har sedan 10 års ålder haft problem med maten, och nu tog det fart på riktigt.

 

När jag kom hem släpade jag ut min cykel och cyklade de 5km som var runt sjön i rasande fart. Efter detta var jag igång. Varje dag efter skolan cyklade jag mina 5 km och började göra styrkeövningar hemma. Jag började på aerobic, och när våren kom började jag att löpträna. Jag kommer aldrig att glömma mina första 3km. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av det. Men min beslutsamhet och envishet gjorde att jag ändå fortsatte. 

 

Forts.. på detta följer.

 

Lite tips då för er nybörjare:

 

• Tillåt dig att det skall ta tid, för det gör det.
• Börja med att springa i din takt 20 min tre gånger i veckan, öka i den takt du känner är bäst.
• Skaffa ett par skor som verkligen passar. Jag har sprungit i skor med alltför hög dämpning, vilket gjorde att jag fick ont i fötterna. Jag har sprungit ialltför tunna skor, vilket medförde benhinneinflammation. Det är också viktigt att hitta rätt storlek då en lite för stor sko kan medföra att din fot glider i skorna och ger upphov till en brännande känsla i foten vilket är mycket obehagligt.
• Pronation/supination: Det här med vilket löpsteg man har kan  vara väldigt klirigt, jag shar själv sprungit i skor med pronation trots att jag har ett relativt neutralt löpsteg. Många av oss pronerar, d v s sätter i foten 
med utsidan av hälen,  och 
"rullar" diagonalt genom foten så att 
vi skjuter ifrån med mer eller mindre 
inåtvinkling av foten.Du ka också vara antingen 
neutrallöpare eller supinerare 
(underpronerare). Vid supinering 

"rullar" foten längs utsidan under hela 
frånskjutet.Vilket steg du har kan du kolla på en sportbutik. ;-)
• Hitta rätt kläder. Någonting jag personligen har varit mycket dålig på. Men jag vet hur det är att springa i fel kläder. Skaffa ett par tunna löparbyxor, finns bra modeller på HM, det behöver inte vara märkeskläder. En bra sportBH är ett måste. Även om man har en liten byst. Vindjacka för att man inte skall bli för varm/kall. Pannband för att undvika irriterande hårslingor i ögonen. Allt annat med speciella löparlinnen, löparvantar, löparmössor etc etc. Det kan du väl handla om du har pengar, men det viktigaste (enligt) mig är. Löparbyxor, sportBH, vindjacka och pannband. 
• Se till att du aldrig är för varm när du skall springa. Du skall precis "frysa" när du är ute, då är det lagom kläder.
• Värm upp, promenera en bit för att tala om för kroppen att det är dags att röra på sig. 
• Ät/drick inte innan du skall träna. Detta medför "håll", vilket aldrig är skönt.
• Träna gärna tillsammans med någon och pusha varandra. 
• Träna med varierande underlag för att undvika litage av leder. Undvik asfalt så mycket du kan. 
• Ge Aldrig upp. Du är värd att må bra. <3<3

 

I veckan som gått har jag varit i Uppsala på magnetröntgen. Jag fick röntga hjärnan och ryggen. Finns inte ord för hur nervös jag var inför detta. Jag har gjort en MR-röntgen innan, för min axeloperation, så jag vet den otäcka känslan av att ligga instängd i detta “rymdskepp”.

Nu var jag iallafall mer förberedd, skulle vara nere i Uppsala klockan 09, men var tvungen att åka hemifrån runt halv sju.  Väl nere fick jag faktiskt möjligheten att kolla lite närmre på apparaten, ( eller vad man nu kallar den). Mycket intressant. Till skillnad ifrån förra gången fick jag nu ha på mig värsta astronauthjälmen, kände mig lite cool faktiskt. Men hua mig vad tid det tog. En timme!!! Lagom otäckt, men jag fick ingen ångestattack iallafall.

Nu är det bara väntan på svar, jag ber att det inte är någonting jag inte vill höra.

Tidigare ikväll tog jag mig äntligen i kragen och stack ut på en löprunda. Otroligt skönt, termometern visade runt nollan, så det var perfekt. Nu så här i efterhand är jag glad att jag övertog min trötthet och sprang iallafall.

 

Jaha, det var ett tag sedan jag bloggade, vet inte varför det blev ett uppehåll, men nu skriver jag igen.

Då har man ännu en gång varit hos sjukgymnasten, börjar bli stammis hos dessa rara människor. Jag går ju dit regelbundet för att hålla koll på axeln så att den ligger bra, träna etc.  (För er som inte vet så har jag gjort en axeloperation efter att den har hoppat ur led 5 gånger de senaste fem åren.) Förr tisdagen gjorde jag en lumbalpunktion, dvs att man sticker en nål igenom ryggkotorna för att ta ryggmärgsvätska. Inte så speciellt mysigt om jag får säga det själv. Det besked jag fick av sköterskan var att ligga still en halvtimme på sjukhuset samt att inte träna samma dag. Okej tänker jag och promenerar hem. Dagen efter har huvudvärken släppt och jag tänker att jag prövar på en löprunda, 1 mil som vanligt. Detta går relativt problemfritt till dess att jag kommer imål. Då mår jag illa och är jätte yr. Senare på kvällen blir jag väldigt dålig och huvudvärken och illamåendet tilltar och blir värre. Jag blir sängliggandes i hela veckan, sen nu när det börjat avta….vad händer då??? Samtidigt som jag haft ont i huvudet så har jag haft ont i ena armen, trodde att det berodde på att jag spände mig eller något, men så igår såg jag att mitt högra skulderblad stack ut något förskräckligt. :O Såg ut som något försökte ta sig ut ur ryggen på mig. Jag springer runt och skämtar om att jag håller på att bli en ängel, vingarna börjar växa ut. Men fästmannen påstår att det är en Alien som bryter sig ut. Tack så mycket älskling…..<3

Idag fick jag min diagnos..Vingscapula??!!   Musklerna kring skulderbladet har lagt av…  Jaja, jag fick veta att allt funkade som det ska och gå hem med fler övningar. Jag kan ju iallafall vara glad att jag blir starkare av alla övningar. Hihi

Jaja, får se om jag blir en ängel till nästa gång. Eller kanske en insekt, man vet ju aldrig.

Hej alla,

Har inte hunnit blogg så mycket nu under julhelgen, dessutom så har min dator bestämt sig för att lägga av. Så jag får helt enkelt blogga när jag kommer åt J:s dator.

Julen var iallafall jättemysig. Jag var med J och hans familj här i Gävle. Nästa år får det bli Småland. Dock hade jag väldigt ont i min opererade axel & skuldra under hela natten innan jul samt på julafton. Fick ta värktabletter och smörja in med tigerbalsam. Under natten gick smärtan över, men på morgonen visade det sig att jag fått en “vingscapula” på min vänstra axel, hade en på min högera sedan tidigare. ( Enklast att förklara är att musklerna som håller skulderbladet på plats, vill inte fungera riktigt som de ska. och skulderbladet vingar utåt som en fågelvinge. Ser ganska äckligt ut. Jaja, det  är bara mer sjukgymnastik som gäller för min del . Jag blir ju iallafall starkare och får snygga ryggmuskler.