I veckan som gått har jag varit i Uppsala på magnetröntgen. Jag fick röntga hjärnan och ryggen. Finns inte ord för hur nervös jag var inför detta. Jag har gjort en MR-röntgen innan, för min axeloperation, så jag vet den otäcka känslan av att ligga instängd i detta “rymdskepp”.

Nu var jag iallafall mer förberedd, skulle vara nere i Uppsala klockan 09, men var tvungen att åka hemifrån runt halv sju.  Väl nere fick jag faktiskt möjligheten att kolla lite närmre på apparaten, ( eller vad man nu kallar den). Mycket intressant. Till skillnad ifrån förra gången fick jag nu ha på mig värsta astronauthjälmen, kände mig lite cool faktiskt. Men hua mig vad tid det tog. En timme!!! Lagom otäckt, men jag fick ingen ångestattack iallafall.

Nu är det bara väntan på svar, jag ber att det inte är någonting jag inte vill höra.

Tidigare ikväll tog jag mig äntligen i kragen och stack ut på en löprunda. Otroligt skönt, termometern visade runt nollan, så det var perfekt. Nu så här i efterhand är jag glad att jag övertog min trötthet och sprang iallafall.