En stor del av självförtroendet och självkänslan ligger  hur man tänker. Litegrann vilken världsbild man har. Flr inte så länge sedan hade jag en grå världsbild, jag hatade mig själv, min omgivning fick ta skiten för det. Dessutom hade jag länge kännt mig utlämnad åt systemet, kände en tom hopplöshet hur allting skulle lösas. När allt var som värst snurrade kugghjulen i min hjärna 110 varv i skeunden och jag fick praktiskt taget panik. Gick en sak fel, så tyckte jag att allting gick fel. Var det någontring som gick snett lade jag all skuld på mitt namn. När jag såg mig själv i spegeln, så fick jag ånga gånger ångest av att bara se min egen spegelbild. Jag såg ingenting som andra såg. Gång på gång fick jag höra fina kommentarer om mitt vackra naturliga hår, stora ögon, fina ansiktsdrag etc etc, men jag kom hela tiden med responsen; "du säger bara så för att du är min mamma/pappa" etc. Jag kände mig aldrig vacker, kände mig altid som det svarta fåret i en vit flock. 

 

Mycket av min självkänsla låg i att jag haft känslan av att aldrig vara med i gruppen. Jag var med i sammanhanget, men inte i situationen, om ni förstår min liknelse. Jag förstod sällan gruppdynamiken, vilket gjode att jag kanske uppförde mig på ett sätt som inte passade sig bland tonåringar.

 

Det negativa tänkandet är en ond spiral som bara har en väg, och det är neråt. Jag vet nog att många av er som läser detta känner igen sig i sammanhanget att ni kanske sitter i ett rum med männiksor, och av någon anledning känner du dig på topp i den här gruppen. Du verkar ändå ha en bredare begåvning än hon där, eller kanske mer tonade muskler än han där, men så fort det kommer in någon som kan någonting mer, eller ser liiite mer slimmad ut, då faller du direkt. Sådan var jag, hela tiden. Jag försökte hela tiden söka bekräftelse i goda betyg, vältränad kropp etc. Men den bekräftelse jag fick, slängde jag bort lika fort. 

 

För att bli av med det negativa tänkandet finns det bara en sak att göra, det är lika lätt som det är svårt. Att tänka positivt, och NEJ du behöver inte gå runt och le åt alla hela dagen. Men något så simpelt som att; "den sura busschauffören kanske endast hade en dålig dag", eller varför har jag ont i kroppen just idag när det är så fint väder, det händer bara mig." Det händer inte bara dig, det händer alla. 

 

Nedan följer ett antal frågor som min kurator gav till mig i kampen mot mitt negativt tänkande:

 

Vilka är bevisen? Blandar jag ihopn en tanke med ett faktum?

Koncentrerar jag mig på mina svagheter istället för mina styrkor??

Förväntar jag mig att allting skall vara perfekt?

Överskattar jag risken för en katastrof?

 

Det finns många fler frågor, men börja med att ställa dessa till dig. Du kommer att se hur mycket som man egentligen själv "hittar" på.

 

Fortsätt följ med på resan till ett bättre självförtroende & Självkänsla. 

 

 

//Dannie <3