"Den ljumma juninatten har precis trätt i kraft.

Tystnaden är tryckande, och daggens vita droppar glittrar likt kristaller under månen ljus.

 

En nattskärras gälla läte, ljuder genom natten, dess tysta vingslag dör snart ut.

Ett ödsligt skrik i den forna skogen påminner oss im dess vilda existens.

 

På myren ligger dimman tät, tryckande mot den mossiga marken.

lätta steg hörs därifrån.

 

Ett klingande skratt smyckar luften, viskande trummor fyller dess atmosfär.

Vindlätta violiner vibrerar tyst.

 

Då, ibland, när ingen ser, syns deras vita halsar. Då de över den vita mossan valsar.

När natten bryter för gryningens toner, andas inte mosen mer.

 

Dimman har sinat, och det dess invånare oss ger."